Somewhere in the Future I

Ligaya, my favorite destressant
Please Subscribe to read the full chapter

A/N: introducing Future chapters! (as in official na siyang may ganito, updates will be in unpredictable order) A way na rin for faster updates because some chapters are already sitting in my files. TY!

 

Warning: to wenjoynators who will read the next future chapters, look away. :P

 

* = thoughts in POV

 

 

Dahan-dahan niyang sinara ang main door nila. *?? Walang tao??

 

Her eyes wandered sa common room nila, pati na rin sa nearby open kitchen… walang tao. Sarado rin ang rooms ng mga kasama niya. Nanibago siya kasi normally, di nagsasara ng pinto mga kasama niya sa bahay. Wala tuloy sumalubong sa kanyang mga aso…

 

Naisip tuloy niya, maybe she should get a dog na rin?

 

*Nah… Di ata niya kakayanin ang responsibilidad na mag alaga ng hayop.

 

Natawa nalang tuloy siya ng slight at naghanda para magwash up. Pagod din kasi siya mula sa lakad niya na medyo lackluster. You know, normal party after a week ng classes. Hang out lang sa isang bar… mingling with people.

 

Normally, di siya napapagod sa ganito. Hell, isa siya sa mga taong mas gugustuhing lumabas sa gabi kaysa matulog. Parang nanghihina siya pag di siya nakakalabas ng condo, di nakikipag usap sa ibang tao.

 

But now, idk.. burn out din siguro.

 

Parang ang dating kasi, ganito nalang lagi ang ginagawa niya. It’s just a cycle. She meets people, grow somehow fond of them, do enjoyable stuffs, then may falling out na they can’t keep up with each other anymore kaya in the end, they resort to being friends. Pero sa totoo lang, she labels it as such dahil ayaw niya ng bitter or bad memories to be associated with a person she knows.

 

Para sa kanya, some people aren’t just meant to be together. Kaya they end up going separate ways.

 

She likes to keep it cute. Dahil din isinaisip niya before na part ang dating culture sa youth phase ng isang tao.  

 

But now, she got fed up na siguro.

 

Ata.

 

In the inside, she just wants something new. Something na will keep her at her toes.

 

Something unpredictable.

 

Gaya ng pinto ngayon ng kwarto niya. Alam niya nilock niya to kanina ah? What happened… maybe nakalimutan lang niyang i-lock or may kinuha sila Nayeon dito?

 

But stepping in, there’s something different.

 

Or someone.

 

Na nakahiga sa kama niya right now.

 

Normally, tatakbo lang siya palabas papunta sa mga kasama niya o sisigaw pero, what’s stopping her is that yung taong nakahiga sa kama niya eh… parang she just belongs there.

 

Ang awkward for her kasi basically higaan niya ‘yon pero hindi. Napansin din niya kasing parang umiiyak yung nakahiga.

 

Ayun, she’s far from a harsh person na papaalisin pa yung tao despite seeing they’re in a place not nice right now. Kaya naman minabuti na muna niyang mag observe.

 

Nothing else is out of place sa kwarto niya. Almost, kasi parang this person *a girl?* belongs dito. No signs din na may break in. Taena, sino ba namang mag-aakyat bahay dito sa penthouse nila.

 

Bumalik ang tingin niya mula sa bintana nang marinig niyang parang humihikbi yung babae sa kama niya. Dali dali niyang nilapitan ito.

 

Confirmed ngang umiiyak itong babae.

 

A frown automatically forms upon her face, and wonders kung bakit siya umiiyak?

 

She don’t know what came over herself, pero she sat on the bed with the girl facing the opposite side. Her face is still hidden sa unan niya, and she’s hugging it tightly too.

 

This is just so… sad. And she loathes these kinds of scenarios. Yung nakakakita ka ng taong malungkot and you don’t have the power to make things better for them. Helplessness.

 

Or maybe not.

 

It took her awhile before making her move again.

 

You know what? it.

 

-----------------------

 

 

“Jackson…”

 

Lumingon yung tinawag ni Kai. “Hm?”

 

“Paano pag sukahan ka ni Joy ngayon?”

 

Medyo nagising si Jackson at tinanaw yung babaeng inaalalayan niya. Di kasi malayong mangyari ‘yun. Nakasuksok nalang corner ng balikat at leeg niya si Joy na halos knock-out na. O knock-out talaga? Di rin niya sure. Kanina kasi ramdam niya pang sinisinghot talaga ni Joy yung leeg niya eh. Ngayon saks na lang. “Manghihiram ako ng damit kila Nayeon.”

 

Tinignan ni Jackson mula sa reflection ng elevator ang babaen

Please Subscribe to read the full chapter
Like this story? Give it an Upvote!
Thank you!
seulrenism
Anw, mas gusto niyo bang Third Person o First Person ang POV ng storytelling? Let me know and yung comments niyo is very much appreciated! Mwa

Comments

You must be logged in to comment
scyxxx
#1
Chapter 13: shet wenjoy wasak ang ending
sssssiiiii
#2
Chapter 13: hay too good to be true nga naman kase start nila wendy at joy. dapat inexpect ko na na merong malalang angst jshssj naaapektuhan ako sa nangyayari ahuhu parehas sentimental irl wenjoy kaya siguro ganito ako, soft pagdating sa kanila. kahit seulrene? anyare kaya sa mga yon🤔
honeyblood17
#3
Chapter 12: Oooohh. So WenSé pala ang #shewhowasnotnamed previously. I have an inkling anong ganap pero not sure pa din..tho this looks more interesting sa pa-history ng characters. Lalo with Jennie's seeming involvement sa nangyari sa flashbacks.
honeyblood17
#4
Chapter 11: Shuta ang lande ng WenJoy chill chill lang happy yern??? Anyare sa SeulRene?? Akala ko ba okay????
jenlisaxx #5
Chapter 11: Anyare sa seulrene :(( kala ko seryoso si seulgi :((
SperoSpera
#6
Chapter 10: Cuteee 😊💚
honeyblood17
#7
Chapter 10: Ayiee akala ko soft softan lang pero may hints ng M ang ending hahahaha.
_flcty #8
Chapter 10: Ang soft naman nung yakap scene sa CR uwu
scyxxx
#9
Chapter 10: AHAFAYAFGAAHA NAGBABALIK! THANK YOU PO!
Mar857
#10
Chapter 10: Sjbdhdjskussb 👀 oh eeemmm geee

Salamat sa Ayuda otor kht bitin na bitin aku mgbasa hahaha abang abang na lan ulet☺