004
talk to meShe waited. She tried. It was a fail attempt but somehow, the other girl understand.
"Winter!" Napalingon si Winter. It was her friend, Karina. She gave the older girl a warm smile. "Sabay tayo lunch mamaya?" Aya ni Karina. Tumango naman si Winter at nagsabay na sila papunta sa homeroom.
Its been months since naging magkaibigan sila. Nalalapit na rin ang tapos ng school year. Winter didn't even know how did she managed to survive this school year since she can't.. talk.
But she was sure that maybe, it was her Tita's connections kaya napagbigyan siya ngayong school year. She's not complaining about it though. Gusto rin naman niya makapagtapos. Hindi lang talaga siya makapaniwala.
Bigla niyang naisip ang mga parents niya. Her head suddenly hurts. Napatigil siya sa paglalakad kaya napatigil din si Karina.
"Hey, are you okay?" Concerned na tanong ni Karina. Hindi niya ito napansin. Mas natuon ang pansin niya sa mga alaalang hindi niya matukoy kung ano. It was a vague memory. A hazy nightmare.
"Winter.. go.. m-magtago ka na."
Whose voice was that? A familiar one but she can't recall kung kaninong boses iyon.
"L-leave us.. please! Go.. go to your Tita's house.. i'll save your Mommy Sica."
Sica? Sino yun? Mommy? It was her Mom's name? Kung oo, sino yung babaeng naalala niya?
Before realizing it, she collapsed. Good thing, Karina was there for her. "Oh my God!"
Comments