Yongguk PoV 

The landscape consists of a plain dessert. The air is cold but I`m not freezing. I don´t really know where I am or where I´m going, all I know is that I´m running. I have to find it. The place where we burried our memories. The place where we ended it. I find the place which is just as cold and empty as the landscape before. I start digging and after a while I find it. The mmories of us. The old church we 

Landskapet består av en kal öde mark. Det är kallt men jag fryser inte. Jag vet inte riktigt vart jag ska eller var jag är, allt jag vet är att jag springer. Jag måste hitta det. Platsen var vi grävde ner våra minnen. Var vi avade allt. Jag hittar platsen som är lika kall och öde som landskapet innan. Jag börjar gräva och efter ett tag hittar jag dem. Minnena av oss. Den gammla kyrkan vi en gång besökte, biobiljetten från vår första dejt och bilderna vi tog på alla platser vi besökte. Den kala marken känns lika torr som den ser ut. Jag lägger kyrkan mot mitt bröst och lutar mig tillbaka. Allting kommer tillbaka. Hur hennes stora mörkbruna ögon log och hur de plötsligt hade tårar i sig, hur hennes läppar rörde sig när hon sa hejdå och hur de sträckte ut sig till tunna streck när hon log.  När jag öppnar ögonen slås jag av ett starkt ljus och min spegelbild. Efter att mina ögon hunnit vant sig vid det starka ljuset ser jag att jag är tillbaks på platsen var allt började.