Ang pinsan kong hilaw

Parallel Lines
Please Subscribe to read the full chapter

“Anong oras nga uli yung arrival time ni Wendy?” Tanong ni Joy na nag-aalangan pang umupo sa Terminal 1 waiting area. Isang malaking red flag sa kanya ang pag-upo dito lalo na’t nakita niya ang bata sa harap niya na nagpahid ng bubblegum sa ilalim ng seat. Pero dahil mag-dadalawang oras na silang nag-aantay, no choice siya but to sit.

“8:10AM daw eh. Baka nagka-delay lang sa flight.” Sagot ni Seulgi habang chine-check kung tama nga yung sinend sa kanyang screenshot ng plane e-ticket ng pinsan.

“Seul, 10 na eh.” Tumingin si Joy sa oras sa phone niya. Di niya naman ineexpect nag anito katagal sila mag-aantay at hindi siya kumain ng breakfast.

“Wait lang. Antayin mo si Wendy ha!” Biglang tumayo si Seulgi at tumakbo.

After ten minutes or so, at a distance, nakita naman ni Joy si Wendy na palingon-lingon sa platform. Judging from the Instagram photos na nakita niya, bilang moots sila, she easily identified Wendy. “Hey, Wendy!” Sigaw niya sabay kaway. Lumapit siya papunta sa munting gate ng waiting area at inantay ang balik-bayan.

Dali-daling hinila ni Wendy ang mga bagahe niya. Sa sobrang walang tiwala niya sa freight companies, ay minabuti na lang niyang dalhin lahat ng gamit niya. “Hi, Joy! Where’s Seulgi?” Tanong niya sa long-time crush niya.

“WENDY!” Sigaw ni Seulgi pagbaba niya ng stairs ng Jollibee. “Wow, pandak ka pa rin!” Pang-aasar niya sa pinsan.

Natawa na lang si Joy sa comment ng best friend nya. “Saan ka ba nanggaling?”

“I went to buy you burgers. I figured you’d be hungry since we went early.” Pinakita ni Seulgi yung dala niyang paper bag from Jollibee.

It’s awkward for Wendy. Seeing her cousin and crush looking dearly at each other. “Did you buy some for me? I really missed Jollibee!” Nag-cut siya in between the two.

“I even bought you a kiddie meal.” Natauhan bigla si Seulgi. She shouldn’t be this way. She promised herself na babawasan niya na yung pagiging affectionate towards Joy. “Suits your height!” Kinuha na niya yung isang bagahe ng pinsan, leading them towards where she parked her car.

Bago pa makapag-counter si Wendy, tinanong siya ni Joy. “How was your flight?”

Naisip ni Wendy, mag-kakaoras din si Seulgi sa kanya. Pero yung tanong ng crush niya, medyo kinilig siya. It’s been long since she went to the Philip

Please Subscribe to read the full chapter
Like this story? Give it an Upvote!
Thank you!
j4mmybear
I hope you like the special chapter. Thank you for reading. Comment your thoughts kung gusto niyo ng Winrina as a sequel, pamagatan nating Tangent Lines. And upvote if you haven’t yet, I’d really appreciate it.

Comments

You must be logged in to comment
its_aaarrriii
#1
Chapter 33: 💛💗😍👉👈
its_aaarrriii
#2
Chapter 8: Pinagpalit sa mas maganda 😭😭😭😭😭😭😭
its_aaarrriii
#3
Chapter 33: cute, pwede na ko matulog magaan na loob ko hahahaha

i miss u author!
its_aaarrriii
#4
Chapter 32: good morning to me
its_aaarrriii
#5
Chapter 33: Bitin talaga😭😭😭😭😭
its_aaarrriii
#6
Chapter 32: ❤😭❤😭❤😭❤😭❤😭❤😭❤😭
its_aaarrriii
#7
Chapter 31: Na alala ko na po!! Ito yung hinahanap kong atty/senator si seulgi na aff huhu
its_aaarrriii
#8
Reread lezggooo
cytokinesis_ #9
Chapter 33: I remember reading this during the pandemic, lockdown era. The updates, pinakahihintay ko. Reading those updates, pahinga ko. Pero things happened and I got super busy and ngayon lang ako nagkaroon ng time na bumalik sa pagbabasa. After a year (?) ngayon ko lang natapos ‘to, but after rereading yung mga naunang chapters. Nandoon pa rin yung feels, very nostalgic yung feeling kasi I remember na every small details pinapansin ko noon. Inooveranalyze ko yung mga actions ng bawat character. I just think na dahil din ‘yon sa way ng pagkasulat, kasi makukuha talaga yung attention mo, and it would make you READ. Super worth it yung pagbalik dito. Thank you for sharing this with us, author! I missed your stories, late man pero congrats pa rin po for finishing this. I hope you’re doing great po!
000014
#10
Chapter 33: 🥰